Porträtt

Kosovare Asllani

Hon är envis, egensinnig och nyfiken. Nu gör en av Sveriges bästa spelare nystart i Manchester City och succécomeback i Sundhages landslag.

Text: Martin Röshammar. Foto: Andreas Johansson.

När Manchester Citys manager Nick Cushing på klubbens hemsida visade upp sig med nyförvärvet Kosovare Asllani, konstaterade han samtidigt att han och klubben var mycket nöjda med att skriva kontrakt med en spelare av Kosovares kaliber. ”Hon tillför en ny dimension till vår trupp. Vi beundrar hennes passion och ambition, den matchar allt den här klubben står för och vi ser verkligen fram emot att arbeta med henne”.

Kosovare Asllani själv beskriver känslan av att bli släppt från Paris Saint-Germain som skön. Efter tre och ett halvt år i den franska huvudstaden hade hon fått nog. Inget av de anbud hon fick kändes riktigt rätt, inte förrän Manchester City kom in I bilden.

– Det viktigaste var samtalet med Nick Cushing. När vi pratade var det mest jag som ställde frågor. Vill vi vinna? Vad är klubbens ambition? Att komma till en klubb som inte vill vinna allting man ställer upp i, det ville jag inte. City visar att de som kom tvåa i ligan förra året, har ambitionen att vinna allt. Att det blir första året för dem i Champions League, det lockar också, liksom att de vill spela en fotboll som är attraktiv att kolla på och attraktiv för mig att spela.

Managern gjorde klart från början att han ville ha anfallaren Kosovare på grund av hennes erfarenhet. Han menade också att hennes sätt att spela fotboll var perfekt för laget. Hon i sin tur underströk sina höga krav och sin nyfikenhet på engelsk fotboll.

– Vi ser fotboll på väldigt liknande sätt. Det låter kanske självsäkert, men jag har fotbollshjärna. Så är det. Jag kollar väldigt mycket på fotboll och har alltid gjort det.

Dagen före spelade Kosovare och hennes Manchester City sin tredje ligamatch för säsongen. Tredje raka segern, 2-0 på bortaplan mot Birmingham City Ladies. Själv fick hon 79 minuters speltid.

Kosovare Asllani är övertygad om att har gjort ett val som kommer att leda henne framåt, uppåt. Visst, PSG var ett lag fullt av individuella världsstjärnor och visst, man spelade Champions Leaguefinal förra året. Men i Manchester City drar alla åt samma håll, tränarens vision delas av alla i laget och ja, det är verkligen ett lag. Det är så hon säger det. Till PSG kom det nya spelare hela tiden, i City handlar det om att behålla stommen och spetsa truppen. Som med anfallaren Asllani som när det här skrivs har gjort 80 landskamper för Sverige.

Gång på gång under vårt samtal återkommer hon till managerns långsiktiga tänk och noggrannhet. De nya spelarna ska passa in i spelsättet. Kosovare Asllani med sin fotbollshjärna pratar redan som en tränare, men nej, hon ”har väl aldrig tänkt på att…Men jag tror definitivt att jag har kvalitéerna i just fotbollskunnighet.”. Än har hon som fyller 27 år i sommar, dock inga sådana planer.

_J_L5957

Sin tid i PSG beskriver hon som att hon spelade mycket, gjorde många mål, men att det också var en hel del upp och ner. Samtidigt lärde hon sig franska och en annan kultur.

– Ja, jag lärde mig mycket, även om jag var med om både positiva och negativa saker. Jag är ändå glad att jag tog chansen att spela i Frankrike.

Hennes uppväxt i småländska Vimmerby finns beskriven i barnboken ”Passa bollen! ropar Kosse”. Det är Anja Gatu och Maria Källström som skildrar Kosovare Asllanis väg in i fotbollen i boken som kom ut lagom till VM förra sommaren.

När hon gick till Linköpings FC säsongen 2007, samma år som hon debuterade i flicklandslaget, drömde hon om A-landslaget och om att vinna titlar med den nya klubben. Drömmen om att spela i USA blev verklighet i december 2009 efter att Linköpings FC tagit hem SM-guldet och vunnit Cupfinalen. Då flyttade hon till Chicago Red Stars. Ännu en utmaning för Kosovare Asllani som aldrig stått still, aldrig varit nöjd. I USA blev det tretton matcher och två mål innan hon flyttade tillbaka till Linköping.

Vintern 2011-2012 var hon ute efter en ny förändring och flyttade till Kristianstads DFF för att sedan ta steget till Paris och PSG i september 2012.

Målen ramlade in i hyfsat strid ström, även om både klubb– och landslagslivet har varit lite av en berg– och dalbana. Bland annat petades hon ur landslagstruppen inför VM i Tyskland 2011. Men hon har vågat och gått på magkänsla, då som nu och ibland har det inte blivit så lyckat som hon tänkt sig.

”Jag är glad för att jag verkligen har slängt mig in i nya saker och har varit väldigt modig i mina beslut kring min fotboll.”

– Jag är glad för att jag verkligen har slängt mig in i nya saker och har varit väldigt modig i mina beslut kring min fotboll. Jag vet att jag kommer uppskatta det när jag har slutat med fotbollen. Det har tagit mig till platser som jag kanske inte trodde att jag skulle komma till. Jag trodde inte att jag skulle kunna spela fotboll i Frankrike. Jag kommer ihåg en franskalektion då jag sa att jag aldrig skulle behöva använda franskan. Min lärare sa att jag kanske skulle spela fotboll i Franrike som vuxen. Då skrattade jag bara. Så jag lärde mig ingen franska som ung.

Kosovare Asllani ångrar ingenting. Istället är hon stolt över att hon har tagit så många chanser och risker. Som när hon flyttade till Kristianstad trots att hon var erbjuden en fortsättning i Linköping. Hon brydde sig inte om att hennes lön var snudd på obefintlig eller att hon lämnade toppen av tabellen för ett bottenlag. För henne handlade det bara om att komma tillbaka till passionen och om att börja njuta av fotbollen igen.

– Ingen trodde att jag skulle lyckas om jag bytte lag, men jag gjorde det och det ledde till att jag senare gick till PSG.

Inte heller sedan Pia Sundhage tog över som förbundskapten har det varit självklart att Kosovare Asllani ska vara en del av landslaget. Hon säger själv att hon vet vilken klass hon håller och att hon inte tänker anpassa sina klubbval eller sitt sätt att vara.

– Jag attraheras inte av fotbollen i Damallsvenskan. Långbollar har aldrig varit min spelstil utan jag vill spela fotboll på marken, jag vill ha bollen mycket och det är de lagen jag vill spela i. Jag kommer inte att spela i Sverige för att någon eller några ska se mig. Jag vet vilken fotboll jag står för och vad jag presterar. Allt handlar om vilken spelartyp man vill ha. Just nu har man fokuserat på en viss typ av spelare och det är inte jag som bestämmer hur vi ska spela fotboll. Det väljer förbundskaptenen.

”Jag kommer inte att spela i Sverige för att någon eller några ska se mig. Jag vet vilken fotboll jag står för och vad jag presterar.”

När vi talades vid hade samtalet från Pia Sundhage ännu inte kommit, det som innebar att Kosovare Asllani kom med i truppen till EM-kvalmatcherna mot Polen (där hon gjorde ett mål) och Moldavien. Men huruvida Kosovare Asllani når hela vägen till OS i Rio, det är fortfarande inte spikat när det här skrivs. Hon kommer ändå inte att gräma sig över att inte få spela OS om inte förbundskaptenen vill ha henne där. Så enkelt är det.

Super League som serien heter i England fortsätter ändå, även samtidigt som OS. De tackade nej till sin plats i Rio.
Så Kosovare Asllani fortsätter gå sin egen väg. Men en sak med landslaget och med svensk damfotboll, gör henne ledsen, att det är så få med utländsk bakgrund som fortsätter spela fotboll i vuxen ålder.

_J_L5711Kosse_2

Hon vars föräldrar är kosovoalbaner, födda och uppväxta i Kosovo, ser sig som en förebild för unga tjejer som liksom hon har utländsk bakgrund. Hon är deras länk till landslaget, en förebild. Det var de tankarna som gjorde att hon alls ville fortsätta i landslaget efter att hon blivit petad från VM 2011. Många är de tjejer som hör av sig till Kosovare Asllani för att tacka för inspirationen. Det ser hon som både ett ansvar och en drivkraft.

– Jag spelar inte bara för mig själv. Även om jag ibland har känt att nu skiter jag i det här har jag kommit tillbaka till att jag spelar för alla unga tjejer med invandrarbakgrund som ser upp till mig och som vill se mig i landslaget. Det finns inte många i damfotbollen. Det är så många talanger som försvinner på vägen. Kanske för att de inte har någon att se upp till, men kanske också för att de känner sig lite utanför i den svenska fotbollen. Vad jag hade velat jobba med är att plocka upp de här talangerna som nu hoppar av. Att få dem att inte tappa sin gnista. Det är inte lätt att lyckas. Min väg har inte heller varit enkel. Många gånger har jag känt att mitt spelsätt och min person inte har uppskattats i landslaget. Jag har fått kämpa extra för att bli accepterad.

Kosovare Asllani suckar. Så många gånger har hon fått höra att hennes fysik inte räcker till. Hon var för liten, inte tillräckligt stark och sprang för lite gjorde hon också. Som hon ser det måste de unga spelarna som är som hon, snabba och tekniska, få höra om alla saker de faktiskt är bra på. Själv har hon haft en låga, som hon uttrycker det, som fört henne framåt. Hon ser det som en absolut nödvändighet att tjejer och killar med utländsk bakgrund utbildas till ledare i sina föreningar runt om i Sverige, för att på så sätt kunna inspirera och få andra att fortsätta spela fotboll.

”Jag är här för att göra allt för att vi ska vinna ligan och för att gå långt i Champions League.”

För hennes envishet har givit resultat, Kosovare Asllani lever gott på sin fotboll och bor i ett visserligen mer än lovligt regnigt Manchester.

– Jag är här för att göra allt för att vi ska vinna ligan och för att gå långt i Champions League. Jag njuter av att spela fotboll, vill vinna titlar, men vill samtidigt uppleva mycket vid sidan av fotbollen också.

Kanske får Kosovare uppleva Rio i sommar. Annars är det dubbla möten mot Reading och en bortamatch mot Doncaster Rovers Belles som gäller i augusti. 