NÄR MAN KOMMER som ny till oss måste man lära sig en sak: att förlora. Man får inte ha för mycket vinnarskalle. Ledorden är snarare glädje och gemenskap. Vi garvar och kramas och gör så gott vi kan. Det är nog det som har gjort att vi har hållit ut i 30 år.
2001 vann vi i och för sig guld i Huddingekorpen och 1995 gick vi till final i en internationell innebandyturnering i Zaragoza, där Vattenfall gav oss hårt motstånd. Grundspelet var enklare, då var det spanska lag som knappt visste åt vilket håll de skulle hålla klubban. Det fanns intresse av att sprida sporten i Europa och Korpen Stockholm sponsrade genom att ha med en massa innebandyklubbor som lagen fick låna.

ATT SPELA UTE i Europa har blivit vår grej. Det är därför vi kör med landslagsfärgerna. Numera satsar vi hårdare utanför sidlinjen än på planen. Varje år deltar vi i en turnering i Prag, och då har vi med partytält, egna ölkranar och liveband. Sångaren spelar i laget, så han får springa mellan planen och scenen. Vi märks där nere, kan man säga.
”Vi har ambitionen att
köra på i minst 23 år till.”
Från början var vi några kompisar från Trångsund och Skogås som startade laget. Vi tog med våra farsor när vi behövde förstärkning. De var yngre då än vad vi själva är nu. Jag har varit lagledare i alla år. Min pappa arbetade också ideellt inom idrottsrörelsen och det är ett arv som jag vill föra vidare. Jag har även varit ledare i grabbens hockeylag. Han är 15 år nu och kommer tyvärr inte att bidra till återväxten i Copsperr, eftersom han spelar i Enskedes utvecklingslag och antagligen går mycket längre än oss. Själv tycker jag att jag blommade ut som fotbollsspelare efter 40.
Lagnamnet är en historia för sig. Det är en väldigt dålig engelsk översättning av ’vägspärr’. Jag och en kompis var ute och åkte i min gamla Volvo när han sade de bevingade orden: ’Vi kör very fast. We might hamna i en polissperr’. Jag rättade honom och sa att det väl borde heta ’copsperr’. Så kan ett lagnamn myntas!
Ingen förstår vad det betyder, men det hänger med fortfarande. En polare ritade loggan med sheriffen inför vår första säsong 1988.

JAG HAR AMBITIONEN att köra på i minst 23 år till. Då är jag lika gammal som min pappa är nu. Han är hedersmedlem i Copsperr och åker med till Prag varje år. Förra gången gjorde han mål och blev hyllad av motståndarna och publiken.”

Berättat av Tommy Tibblin (mitten) för Per Bengtsson.

Vill du spela korpfotboll? Anmäl ditt lag här.