Proffset

”Vi lämnar våra trygghetszoner”

Brwa Nouri slog igenom i AIK:s ungdomslag men drogmissbruket
gjorde vägen till proffslivet lång och brokig. Efter fem år i Dalkurd är han nu en nyckelspelare i ÖFK:s första allsvenska trupp.

Stockholm, Borlänge eller Östersund?
– I Stockholm händer det mest och där är det roligast att vara. Borlänge är kanske inte den bästa staden men de människorna jag träffade där var de bästa. I Östersund är det grymt fint och ÖFK är en jättebra fotbollsklubb som passar min spelstil. Men här är det långt från verkligheten.

Vad är det som gör att Dalkurd och Östersund har stigit så snabbt i seriesystemen?
– I Dalkurd handlar det om ren vilja. En förtryckt grupp (kurderna) har samlat sig och kämpar tillsammans. I Östersund handlar det mer om kompetens och fotbollskunskap. Den kompetensen finns inte på samma sätt hos Dalkurd, men kompenseras av ett stort hjärta. Hade något av lagen haft bägge pusselbitarna hade man spelat på en ännu högre nivå.

Vad har Östersunds tränare Graham Potter betytt för dig?
– Väldigt mycket. Graham är bra med människor och väldigt skicklig med det taktiska. Det är första gången sedan jag var i AIK som jag blir utbildad. Jag känner mig som en juniorspelare som hela tiden vill bli lite bättre.

Kan du berätta om bokcirkeln i Östersunds FK?
– Vår engelsklärare såg att jag satt och läste Brott och Straff inför ett match och föreslog att vi skulle starta en bokcirkel. Vi har till exempel läst Alla borde vara feminister av den nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichie. Hon skickade en youtube-hälsning när hon hörde att ett svenskt fotbollslag läste hennes bok.

Har ni haft flera kulturprojekt?
– Vi har ställt ut målningar, spelat teater och dansat. I år ska vi sjunga och har redan över 2 500 biljetter sålda till konserterna.

Gör det er till ett bättre lag?
– Vi går ur vår tryggetszon och upptäcker nya sidor hos oss själva och våra lagkamrater. Det tror jag är positivt också på planen.

Hur hamnade du i Sverige?
– Det var i början av Iran-Irak-kriget. Mina föräldrar är kurder och var tvugna att fly från Saddam Husseins bomber.

Hur ser du på fotbollen som verktyg i integrationen?
– Jag tycker att idrott är en av de bästa integrationsverktygen. När ett väl fungerande fotbollslag med en mängd nationaliteter står upp för humana värden tror jag att det kan göra skillnad.

Herrlandslaget har förändrats och släppt in många spelare med utländsk bakgrund. På damsidan går utvecklingen långsammare. Varför?
– Det handlar om förtryckande strukturer i hela världen och det är inte bara inom fotbollen som utvecklingen för ett jämställt samhälle går långsamt. Men när man som kille blivit medveten om de här strukturerna har man ett ansvar att berätta för andra.

Är det något ni snackar om i omklädningsrummet?
Det kan vara svårt för den som är lägst i ett fotbollslags hierarki att säga ”Fan, var inte så sexistisk” till en medspelare, men är man högt upp i hierarkin kan man påverka snacket i omklädningsrummet.

Är Dalkurd ett landslag för det kurdiska folket?
– Det har blivit så. Vi har ju inget annat.

Spelar det någon roll att många spelare i laget saknar kurdisk bakgrund?
– Det var mer kurder förut men nivån i superettan gör att många spelare har bytts ut. Men det spelar ingen roll, bara namnet stör ju halva Turkiet.

Vad känner en turkisk kurd när hen ser en lång blond forward i Dalkurd?
– Jag tror att man känner ren kärlek. Fan vad kul att den här killen är med oss, på vår sida.


Vill du spela korpfotboll? Anmäl ditt lag här.

Brwa Nouri

Position: Mittfältare
Lag: Östersund
Ålder: 29.
Första fotbollspan: Ärvinge BP i Kista.
Första fotbollsminne: När jag spelade med mamma på gården utanför bostadshuset.
Mål som fotbollsspelare: Guld i allsvenskan och en landslagsplats.

Liknande artiklar