Klassiska Korplag

Älgö Rangers

År i Korpen: 7. Serie: Division 2, kväll, Kärrtorp. Matchställ: Varselgrönt eller vägarbetargrönt. Klubbmärke: En elak älg i seriestil

JAG SPELADE rinkbandy en säsong med jobbet, i S:t Göran Dragons. Vi mötte väldigt bra motståndare. I den serien fanns liksom inget utrymme att vara dålig. Jag är en sådan som bara kör översteg åt vänster, det ’lätta’ hållet, och är kass på att backa. Så jag bestämde mig för att starta ett nytt lag där alla platsade. Jag skrev en efterlysning på Facebook och det var många som ville vara med. Gamla kompisar som åkt skridskor själva eller spelat hockey och bandy.

I början hade vi inga resurser att skaffa matchdräkter. Men en i laget var hockeyfarsa i Saltis och fick veta att Älgö lagt ner sitt A-lag. Vi frågade om vi kunde ärva tröjorna och det fick vi. Det är egentligen vår enda koppling till Älgö. Några år senare hade vi råd att beställa nya tröjor, men då var lagnamnet så inarbetat att vi inte ville byta. Förut hade vi svarta tröjor, vilket är ganska vanligt. Eftersom bortalaget alltid har ansvar att fixa västar om lagen har likadana färger valde vi en nyans som ingen annan har: ’vägarbetargrönt’.

”Vi skottade planen i halvtid.”

FÖRSTA SÄSONGEN låg vi ofta på isen och träffade sällan bollen. Vi förlorade allt. Efteråt gick jag igenom tabellerna och upptäckte att det fanns ett strykgäng i varje serie. Jag mejlade Korpen och föreslog en breddserie med alla de här lagen. Så blev det också. Vi förlorar fortfarande, men nu är vi ändå med i matchen. Det är alltid glad stämning och det kommer man långt med. Om det finns en fair-play-liga så leder vi nog den.

Bästa minnena är förstås de få gånger vi har vunnit. Förra säsongen avslutade vi med en riktig måste-match. Motståndarna var ett raggargäng som hette Blades of Steel. De hade långt hår och kom till hallen i en gammal Amazon. Vi mötte dem i början av säsongen och spelade 7–7. Nu låg lagen på samma poäng, men vi hade sämre målskillnad. Någon av oss skulle komma sist. Vi tog ledningen, och de knappade in, men till slut lyckades vi vinna med typ 6-5. Det var skönt!

NUMERA ÄR KÄRRTORPS isbana inbyggd, men förut hade den inget tak. En match föll det tunga, torra snöflingor i stora sjok. Säkert en decimeter under hela matchen. Det var griskallt och kolmörkt. Man fick skopa med sig bollen. I halvlek skottade vi för att kunna fortsätta. Det var utomhusidrott när den är som allra bäst!”


Vill du spela korpfotboll? Anmäl ditt lag här.

Liknande artiklar