Fotbollens värld är nyckfull och föränderlig. Texten du precis har börjat läsa är full av exempel på det. Under sommaren, hösten och vintern blev Östersunds FK hela Sveriges lag när de slog ut lag som Galatasaray, Athletic Bilbao och Hertha Berlin ur Europa League. Och som de gjorde det. Genom att spela sitt eget spel, utan att parkera bussen. Efter en rätt så blek insats mot Arsenal hemma på Jämtkraft Arena, tog laget sedan minst en halv revansch när man slog samma Arsenal med 2-1 på bortaplan, på pampiga Emirates Stadium i norra London. Ken Sema gjorde förresten 2-0-målet. Det var den 22 februari och fotbollsfebern i Östersund var som hetast i staden där det numera pratas fotboll och inte bara längdskidor eller skidskytte.
När det sedan är dags för VM-uppehåll ligger laget långt efter Hammarby och AIK i toppen. Är till och med närmare kvalstrecket än en plats bland de fyra-fem bästa.
MEN NU VRIDER VI kvickt tillbaka klockan till en fin vårdag i Östersund, aprilsolen gassar men på skidskyttestadion ligger snön kvar. Elever från skidskyttegymnasiet spelar något slags landhockey med sina stavar och några av killarna tycker att det är så varmt att de spelar med bar överkropp.
Vi träffar Ken Sema ovanför skidstadion, uppe i restaurang- och ackumulatortornet med den vackra utsikten, Arctura. Han är på gott humör, de vann trots allt mot IFK Göteborg för två dagar sedan. Men samtidigt som vi äter lunchbuffé och ser Åreskutan långt där borta, händer det saker som gör att Östersunds FK och särskilt ordförande Daniel Kindberg, klubbens exceptionellt starke man, är dagens största nyhet, även utanför sportens värld. Det vet vi dock ingenting om ännu.
LUGN MED EN underfundig humor, stressar inte upp sig i första taget. Det är det intryck jag får av Ken Sema. Håret är kortklippt, den tunna mustaschen välansad och den svarta bomberjackan är på.
Han uttrycker sig väl, verkar obesvärad av att stå i centrum, men då och då stammar han, fastnar på orden, ibland extra mycket. Men han struntar i det, väntar liksom ut stammandet, vägrar låta det ta över. Han är inte blyg, snarare nyfiken. Dras till dem som surrar mest, till dem i ett omklädningsrum som det händer mest kring.
– Jag trivs rätt bra i stan. Folk säger: ”Det är långt från allting. Det är kallt. Så varför just Östersund när det finns Stockholm och Göteborg?”. Men allting finns här. Det kanske är mindre, det kanske inte finns så mycket att göra, men jag får spela fotboll och trivs bra. Allt annat löser sig. Och om jag jobbar hårt kanske det blir fotboll i en storstad till slut, säger Ken Sema och plirar med ögonen.
KEN SEMA
Född: 30 september 1993.
Klubbar: IF Sylvia, IFK Norrköping, IF Sylvia, Ljungskile SK, Östersunds FK.
Meriter: Svenska Cupen med ÖFK 2017. Viktig kugge i ÖFK:s succé i Europe Leauge under 2017 2018. Segermålskytt i returmötet mot Arsenal i Europa League.
Landskamper: 5.
Bor: Östersund.
DET VIKTIGASTE är att han mår bra. Han pratar mycket om det, men också om att har man som spelare och lag fått uppleva den där känslan av att det inte kan gå fel, man vinner matcher hur man än gör, folk hyllar dig på stan, då är det som om man inte har några bekymmer. Har man haft den känslan ett tag, då vill man bara ha mer. ”Du blir aldrig mätt”.
Ken Sema är väl medveten om att Östersunds FK är jagade och att allt Graham Potters lag gör kommer att jämföras med det de lyckades med i Europa League. De är laget alla ska slå.
– Samtidigt är det viktigt att tänka efter. Vi är inget riktigt storlag ännu. Vi kom upp i Allsvenskan för två år sedan och då sa alla experter att den fotbollen inte skulle gå hem i högsta serien. Förra året var ett wow-år, då allt gick över förväntan och nu plötsligt har vi förvandlats till ett lag med krav på sig. Den ekvationen går inte riktigt ihop. Men det handlar bara om att spela på, om att njuta. Det andra, skriverier i media och så, det är onödigt att lägga så mycket energi på det.
– Jo, jag hinner få vardag också och grejen är att man får mycket ledig tid. Jag är hemma mycket, umgås med vännerna i laget. Det handlar om Fifa-spelande, filmkollande och mycket dötid.
”Det är roligt att spela bra och vara omtyckt, men det är bara fotboll så att säga. Jag är inte mer värd än någon annan. Jag vet hur det funkar, ena dagen svävar man på moln, är hyllad och nästa dag kan det vara motsatsen.”
MOT IFK GÖTEBORG fick Ken Sema ha bollen mycket, han tog sig ofta förbi Victor Wernersson på sin kant och ja, då var det roligt att spela fotboll.
– Börjar det bra vill man fortsätta så hela matchen. Nya finter. Göra något oväntat, hitta på något nytt.
Men så lätt går det inte alltid den här våren för Ken Sema. Självklart går det hand i hand med att hela ÖFK kämpar i motvind. Och platsen i den svenska VM-truppen, den plats som i mitten av april känns ganska självklar, den är inte alls lika given när Janne Andersson väl presenterar truppen en månad senare. Ska Jiloan Hamad eller Sam Larsson ta platsen istället? Eller kanske Marcus Rohdén?
Det går inte att få Ken Sema att säga något kaxigt, han tänker inte ta ut något i förskott, varken kontrakt med utländska klubbar eller spel i VM.
– Visst, det har gått bra ett tag, men jag är bara en vanlig kille som vill spela fotboll och råkar vara duktig. Det är roligt att spela bra och vara omtyckt, men det är bara fotboll så att säga. Jag är inte mer värd än någon annan. Jag vet hur det funkar, ena dagen svävar man på moln, är hyllad och nästa dag kan det vara motsatsen.
När vi ses säger han att ”VM, det skulle vara så stort, det är klart jag hoppas”. Men det funkar inte att tänka mycket på det eller på eventuella utlandskontrakt. Det gäller att fokusera på nästa match.
– Men det är klart, att spela utomlands, i Spanien, England, Tyskland, i de stora ligorna, det vore häftigt och det är en dröm jag alltid har haft. Jag vill se hur bra jag är och hur bra jag kan bli, hur långt jag kan komma.
VI KASTAR OSS TILLBAKA i tiden igen, till när Ken Sema var 20 år. I slutet av september fyller han 25. Ken Sema lämnade hemstaden Norrköping för att provspela i Ljungskile, en håla, en sommarpärla visserligen, men ändå en håla. Han flinar när jag säger att han har gjort vågade karriärval. Ljungskile, eller Uddevalla där han bodde, låter inte alls sexigt, han säger det själv. Men han tog ingen plats i IFK Norrköping, där Janne Andersson var tränare och Ken kände hur framtiden såg osäker ut.
– Att gå till Ljungskile blev en nystart och det kändes rätt direkt. Jag var kvar där i två år innan jag kom hit till Östersund och Allsvenskan. Tränaren i Ljungskile såg mig, trodde på mig. Tor-Arne Fredheim såg att det fanns något där, något som skulle kunna blomma ut. Jag behövde få speltid för att utvecklas. Han var helt ärlig mot mig, jag var tvungen att bli större, starkare och snabbare och då var det bara att träna hårdare. ”Du ska spela, du ska vara en i startelvan”. Och så blev fallet.
Ibland hörs Ken Semas östgötska väldigt tydligt. Som när han uttalar ordet ”fallet”, som i en östgötes mun blir till en hel bergochdalbanefärd, det tar många vägar, trots att det är så kort.
I Ljungskile betydde även den individuella tränaren, Kjell Pettersson mycket för Ken. Fortfarande pratas de vid på telefon efter varje match. Vad gick bra och vad gick dåligt?
– Efter Ljungskile var ÖFK klockrent för mig. Vi har bollen mycket, det passar mig. Som spelare ska du göra din grej. Eftersom jag är snabb och stark ska jag försöka utmana. Får du spela får du självförtroende. Stora matcher mot stora spelare har också gjort mig gott. Det är klart att man växer om man lyckas med sina finter mot Arsenal.
VISST ÄR FRAMGÅNGEN ett sätt att visa alla som inte trodde på honom. Själv har han alltid vetat att han är bra. Det där säger han förresten utan att alls låta kaxig. Han poängterar att hans tro har varit större än alla andras. En dag skulle han få rätt. Han bara visste det.
– Den tron kommer inifrån och från hela min familj. Vi är väldigt tighta. Men det är också så att tron på Gud är viktig. Utan honom skulle jag inte vara här.
Jag undrar om han någon gång var nära att ge upp fotbollen. Han skakar på huvudet, men erkänner att det var jobbigt några år. Han berättar om när han tog studenten med hyfsade betyg och manegen var krattad för att spela fotboll på heltid. Det var drömmen. Skriva på för ett a-lag, tjäna pengar. Han var en del av IFK Norrköpings u-19-trupp, han kunde bo i sin hemstad, han njöt (han tycker om det ordet, njutandet är centralt i hans liv). I december 2012 fick han chansen att provspela för en plats i a-truppen. Janne Andersson valde just honom, men ändå lånades Ken ut till lokalkonkurrenten Sylvia bara några månader senare. Där gick det hyfsat, men Ken Sema var sugen på mer, han ville nå högre än så. Det var då Tor-Arne Fredheim ringde, han som tränade just Sylvia 2010–2011.
Janne Andersson har tagit några avgörande beslut i Ken Semas karriär. Den saken är klar. Nog måste det ha känts lite konstigt att inställa sig som spelare i hans landslag?
– Det var riktigt stort, det var så tydligt att det inte var något personligt det som hade hänt i IFK. Men där och då, i IFK, tyckte Janne inte att jag var tillräckligt bra. Att jag blev sur för att jag inte fick spela i a-laget är ändå helt normalt. Om jag hade varit nöjd ändå, hade det varit något fel på mig. Det kändes fint att han hade sett min utveckling. Vi har aldrig bråkat, bara haft olika åsikter.
”Vad gör vi om vi ligger under i en match med 30 minuter kvar att spela. Vi lyfter in Kiese Thelin och börjar knacka långbollar? Ja, jo, det är ett sätt. Men jag tycker att vi hade kunnat kosta på oss en variant till och där hade Ken Sema erbjudit något som ingen annan av de uttagna i truppen gör.”
KEN SEMA BÖRJAR prata om Graham Potter och säger att den engelske tränaren har fått Ken att bli ännu bättre. ”Fortsätt utmana”, den uppmaningen får han hela tiden. Han suckar lite över den svenska mentaliteten där man ska vara hyfsad på allting.
– Här i ÖFK tänker vi lite annorlunda. Hellre att du är riktigt bra på något, på din spetskompetens. Är du inte skicklig med båda fötterna, satsa då på den du redan är vass med. Blir du riktigt bra med din bästa fot, ja då behöver du inte använda den andra foten så mycket.
Klubbens kultursatsningar har det skrivits mycket om, sången, dansen, skådespelandet. Han är helt obekymrad när han pratar om att stå på scenen och göra sånt som kräver mod, sånt som är långt utanför boxen. Äh, det är bara roligt. Han tycker om att bjuda på sig själv. Ken Sema menar att rappen och dansen har betytt mycket för gruppen, för laget. En känsla av att det är okej att göra fel har spridits. Man måste inte vara perfekt. Det är viktigare att våga. Vågar man sjunga, lätt tondöv, inför flera hundra personer, då blir det till slut mindre nervöst och mer kravlöst att spela fotboll inför många tusen åskådare.
Men när han kom kändes det konstigt och annorlunda. Det var ju fotboll han skulle ägna sig åt här i Östersund. Den inställningen har han nästan glömt bort att han hade. Det ökade modet är värt mycket.
– I ÖFK behöver du inte vara någon speciell, du behöver inte spela någon roll. Du vinner inget på att vara macho. Istället kan du vara dig själv. Alla i laget är så olika varandra och kommer från så olika platser, men ändå är stämningen så avslappnad. Det finns heller inga grupperingar. Alla umgås med alla och alla får
ta sin plats, alla får märkas om man vill.
Det är häftigt. Då ses vi ändå varje dag. När jag väl flyttar kommer jag att se tillbaka på de här åren som en väldigt bra tid.
Graham Potter är också viktig för att skapa den där stämningen, säger Ken Sema. Den detaljnyfikne tränaren är inte intresserad av att skrika ut: ”Här är jag”. Även han vill utvecklas, bli ännu bättre, på ett ödmjukt sätt, menar Ken.
– Det är många som säger det, tänk om tre-fyra spelare går härifrån på en och samma gång, tänk om Graham lämnar. Han har verkligen lagt en grund, vi har en röd tråd i allt vi gör. Men den dagen han går och vissa spelare lämnar, så tror jag att ÖFK ändå kommer vara ett bra lag, säger Ken Sema utan att veta att Graham Potter, mindre än två månader senare, skriver på för Swansea.
– Jag tror att Daniel Kindberg har koll och en plan även för en sån situation. Daniel är speciell. På ett bra sätt. Han säger vad han tycker, han är otroligt ärlig. Vill framåt, vill bli bättre, vill bli bäst. Etta eller ingenting. Han är inte lagom alls och han får oss i laget och i klubben att tro på det han säger.
DANIEL KINDBERG JA… Just den här dagen förändras mycket. Ekobrottsmyndigheten besöker Daniel Kindbergs båda arbetsplatser, både Östersundshem och ÖFK. De tar hans dator i beslag, anhåller Daniel Kindberg och han är misstänkt för grovt bedrägeri och medhjälp till grovt bokföringsbrott. Åklagaren har inga krav på fotbollsklubben, men den person som också är misstänkt för ekonomisk brottslighet har sponsrat Östersunds FK med 4,6 miljoner kronor under 2014 och 2015 och så mycket mer omsättning hade mannens företag inte under de åren. Frågan är om klubben tagit emot pengar utan motprestation eller ej.
Ken Sema kör mig och fotografen från Arctura till Jämtkraft Arena, en tur på ett par minuter. Bilen har inte lämnat parkeringen innan telefonen ringer. Det är Expressen. Ken svarar med ett försiktigt ”Hallå” och sen ett lika försiktigt ”Tjena”, när Expressens reporter presenterat sig. ”Är det sant? Ärligt, jag hade faktiskt ingen aning”. Ken säger att han inte visste någonting om morgonens razzia, att nyheterna kommer som en chock för honom. ”Känns lite sådär va?”. Han förklarar lugnt att han inte har så mycket att säga, att de snart har träning och att han inte vet vad som kommer att hända då. Han skrattar lite åt reporterns luskande och ovilja att avsluta samtalet. ”Ha en bra dag”. Ken tittar på mig: ”Åh jävlar. Jag hade inte hört någonting, jag fattade ingenting av razzian och att de har tagit hans dator”. ”Det var lite konstigt. Annorlunda”. ”Vad kan hända nu?”.
På arenan dyker fler journalister upp och ännu fler hade det varit om inte Östersund hade legat långt från redaktionerna i Stockholm. Spelarna skojar med varandra, skämten haglar om Kens förmåga att synas och höras i media, men nervositeten och oron ligger tung i luften.
KVÄLLEN NÄR Janne Andersson tar ut de spelare som får åka till VM i Ryssland kommer. Ken Sema är inte med. Marcus Rohdén tar platsen, mycket för att han kan spela både på kanten och på innermittfältet. Janne Andersson konstaterar i tv-sändningen att Ken Sema förstås blev besviken och ledsen och Aftonbladets Erik Niva menar att truppen blir lite fattigare utan Ken Sema: ”Vad gör vi om vi ligger under i en match med 30 minuter kvar att spela. Vi lyfter in Kiese Thelin och börjar knacka långbollar? Ja, jo, det är ett sätt. Men jag tycker att vi hade kunnat kosta på oss en variant till och där hade Ken Sema erbjudit något som ingen annan av de uttagna i truppen gör”.
INGENTING VARAR FÖR EVIGT. Trots att Graham Potter skrev på ett nytt kontrakt med ÖFK tidigare i år, lämnar han och familjen nu Östersund för att flytta till Wales. Potter ska ta över managerjobbet i Championshipklubben Swansea och när det här skrivs ryktas det att han ska ta med sig ett par ÖFK-spelare, Ken Sema och Saman Ghoddos. Som sagt, Ken Sema har tagit sig tillbaka från motgångar förr.
Lagkamraterna om Ken Sema:
Brwa Nouri
– Han är en person som har extremt nära till skratt. Hjärtat på rätt plats, en fin människa. Som spelare håller han landslagsklass. Han är snabb, explosiv, stark, bra på att dribbla och ta sig förbi sin spelare.
Han är bra på att passa, har en speciell blick för spelet. Grym vänsterfot.
Brwa Nouri spelar i Östersund sedan 2014. Har gjort fem a-landskamper för Irak och sex matcher för Sveriges U17 och U19-landslag.
Graham Potter
– Ken är först och främst en fantastisk kille. Han skrattar hela tiden, han är viktig i omklädningsrummet och en riktigt bra fotbollsspelare. Han har verkligen utvecklats de senaste åren. Han är en poängspelare, men kan också jobba för laget. Jag tänker på glädje när jag tänker på Ken Sema. Hans fysiska kapacitet är otrolig. Han kan dribbla minut ett och minut 90 och ändå springa tillbaka och hjälpa till. Graham Potter har tränat ÖFK sedan 2011 och skrev nyligen på för Championship-klubben Swansea.
Saman Ghoddos
– Det är en väldigt glad person. Väldigt mycket energi. Som spelare är han kraftfull, teknisk och bra en mot en. En komplett spelare tycker jag.
Saman Ghoddos är ÖFK-anfallare och spelar för Irans landslag.
”Våfflan” Nilsson
– Det är en bra fotbollsspelare. En av ÖFK:s bättre. Vad det är som gör honom bra? Ja, du, han har väl talang antagligen. Han är en bra person också, rolig.Bengt-Uno ”Våfflan” Nilsson är materialförvaltare i ÖFK.
Vill du spela korpfotboll? Anmäl ditt lag här.
