För mig personligen ger gruset en möjlighet att få utöva sporten som jag älskar – och just en chans att, stundom, faktiskt vara riktigt bra. Grusets främsta egenskap är att det jämnar ut nivåerna. Alla kan vara bra på grus! Spelare som kanske inte är de mest tekniskt skickliga kan gynnas av det oförutsägbara underlaget, samtidigt som mer skickliga spelare hela tiden måste vara på tå så att bollen inte studsar ifrån dem. Gruset är helt enkelt mer inkluderande än något annat underlag.

Som fotbollspelare är jag tämligen medioker, men ge mig en taktiktavla och några magnetpluppar så kan jag ställa upp vilket lag som helst i en vinnarposition. För med gruset under fötterna får taktiken ytterligare en dimension. Oavsett hur skickliga motståndarna ser ut att vara så vet vi att gruset jämnar ut – och det kan vi använda till vår fördel. På gruset kan vi göra mer med en boll än vad Zlatan gör med en apelsin.
Grusets underbara nyckfullhet borgar även för mer spontan-idrott. Man kan dra ihop vilket gäng som helst och de som är med kan ha känslan av att vara minst lika bra som alla andra. Den slags elitism som plastgräset tenderar att medföra gör att ovana spelare inte lika gärna hänger med på lite skönt tvåmålslir. Det är nästan en fråga om folkhälsa.

Att gruset skulle innebära en större skaderisk än andra underlag är en myt. Om man inte är rädd för lite skrubbsår, förstås. En torr plast- eller gräsmatta, där dobbar fastnar och knän vrids, innebär en mycket högre skaderisk. Och för alla oss glada amatörer och spontanidrottare så är planerna som vi får tillgång till mycket sällan nyvattnade. Grus behöver inte vattnas. Det är redan bra som det är. För mig är grus mer familjärt än plastgräs. Jag vet att jag alltid är välkommen!”

/Mikael Edgren, back i Hoyzer Boys

Vill du spela korpfotboll? Anmäl ditt lag här.