Proffsspelare som skickar mobilbilder på sina könsdelar till en kvinnlig chef på Svenska Fotbollförbundet. Sexuella övergrepp under landslagssamlingar. Tafsande tränare på idrottsgalor.
De tusentals vittnesmålen från sportprofiler under hashtagen #timeout har fått konsekvenser. Fotbollförbundet tillsatte en utredning som konstaterade att man brustit i sitt ansvar som arbetsgivare. Riksidrottsförbundet intensifierar sitt stödjande arbete kring normer och jämställdhet i klubbar, distrikt och förbund.
Sociologen och före detta tennisspelaren Sofia B Karlsson är ansvarig för Riksidrottsförbundets utbildningar för organisationer som vill skapa ett mer inkluderande klimat. Hennes analys är att idrotten, och framförallt fotbollen, präglas av en maskulinitetsnorm.
– Fotbollen är skapad av män, för män. Det märks i alla miljöer: omklädningsrummen, tävlingsarenorna och styrelserna. Statistiskt sett är det män med traditionellt svensk bakgrund som innehar beslutanderoller.
Detta gör, enligt Sofia B Karlsson, att killar har en mer självklar plats i sporten. Det i sin tur har bäddat för en machokultur med sexistiska och homofoba inslag.
– Man ska stå upp, aldrig backa och inte bejaka andra känslor än aggression och ilska. Det tar sig uttryck i en jargong där det ingår att män ska bevisa att de står över kvinnor och att heterosexuella är mer värda än homosexuella. Eftersom det inte förväntas att de grupperna är närvarande, så kan man skratta åt dem. Det är lätt att anamma vissa uttryck av gammal vana, snarare än att man vill kränka någon. Man ska inte ”spela som tjejer”, till exempel.
Problemet med den här jargongen är att den riskerar att stöta bort, exkludera, många som gärna skulle vilja ägna sig åt lagidrott och föreningsliv, men som har annat kön, etnicitet och sexualitet än personerna i maktställning.
Sofia B Karlsson menar att lagledaren har ett stort och viktigt ansvar att sätta ribban för vad som är okej i det egna laget. Ett kränkande språkbruk tycker hon ska brytas tidigt.
– Det kan räcka med att någon säger ifrån, så börjar folk tänka efter hur de uttrycker sig. Normer finns inte i luften, det är vi själva som bär upp dem – och då kan vi också förändra dem. Som ledare ska du vara medveten om att ditt eget beteende skapar ringar på vattnet. Du har makt och kan påverka. Särskilt om du själv utgör normen kan du uträtta jättemycket. Då har du en position, ett nätverk och är inte själv i skottlinjen att bli utsatt för kränkningar.
Hon uppmuntrar till så kallade mikrohandlingar, små vardagliga signaler som i längden kan göra stor skillnad.
– Det kan till exempel handla om vilka ord man använder. Fråga om någon har en partner i stället för flickvän, om du undrar. Se också till så att alla vet vad som gäller från början, vad som inte är okej att säga. Det bästa är om alla i laget är involverade i att sätta reglerna.
En mikrohandling som hon upptäckt har spridit sig inom Korpen Stockholm är användandet av regnbågsfärgade kaptensbindlar.
– Jag tror att den har betytt jättemycket för hbtq-personer, men den har också kommit att stå för något större och bredare, som öppenhet. Regnbågssymbolen är en viktig signal till dem som tror att de inte passar in i fotbollen. Som lag är det också bra att visa vad man står för. Det finns flera exempel på homosexuella idrottare som väntat längre med att komma ut eftersom de rört sig i en grabbig miljö där delar av jargongen har varit homofobisk. Sedan har det visat sig att lagkompisarna tagit emot det jättebra när de väl berättat.
Sofia B Karlsson påpekar att Korpen är speciell i fotbollssammanhang. Många lag består av kompisgäng eller arbetskamrater, där maktstrukturerna är annorlunda jämfört med mer traditionella föreningar. Som ledare är det ändå viktigt att fundera på vilka normer som finns i laget.
– Hur låter snacket? Används till exempel ett sexistiskt språkbruk? Diskutera sådana frågor och se till att flera får komma till tals, inte bara de som redan är tongivande. Det behövs många röster för att beskriva ett nuläge.
Hur kan man märka om det finns problem med jargongen i laget?
– Återigen språket. Det handlar mycket om vad man säger och hur man reagerar. Om domaren har tagit ett dåligt beslut och spelarnas reaktioner riktar in sig på att domaren är en dålig människa, snarare än en människa som tagit ett felaktigt beslut – då går man över en gräns som inte är okej. En viktig signal är också om nedsättande ord kan kopplas till just kvinnor eller hbtq-personer, vilket är ganska vanligt. Då kan det vara läge att diskutera hur jargongen låter.
Om man är ett lag med kompisar eller arbetskamrater så har man ofta en jargong sedan tidigare. Då kanske det tar emot att ifrågasätta den. Vad gör man då?
– Samla in åsikter anonymt om det känns lättare. Eller prova att presentera den regnbågsfärgade kaptensbindeln och se vilka reaktioner som väcks. Då har samtalet i alla fall kommit igång. Ett annat tips är att ta in någon från ett annat lag, som bestämt sig för en nystart kring de här frågorna och be dem berätta hur de gjorde.
Kompisar eller kollegor utgör ofta en homogen grupp. Vad ska man då tänka på för att bli mer inkluderande?– Många gör felet att ta för givet att folk som vill vara med i ens lag frågar om de får vara med. Men man måste visa upp mycket tydligare än man tror att alla är välkomna. Maskulinitetsnormen kan till exempel göra att man ”glömmer” att rekrytera tjejer till ett korplag på en arbetsplats. Många tänker att det är självklart att alla får vara med, men det är inte självklart förrän det uttalas.
Hur ska man utse en lagledare, tycker du? I ett Korplag är det lätt att den som har råd att betala anmälningsavgiften eller någon ledartyp på jobbet blir ”coach”. Då blir det den rikaste eller den som redan har en maktposition som styr. Finns det problem med det?
– Ja, jag tror att det är viktigt att försöka bryta hierarkier så att det som gäller utanför planen inte hänger med in i laget. Det kan öka glappet i status och minska delaktigheten hos spelarna. Det kan vara positivt att en annan person leder laget, det öppnar för ny dynamik och nyfikenhet.
Men är inte chefen eller kompisgängets kung naturligt den bästa ledaren?
– Så kan det absolut vara. Det viktiga är att det inte sker av slentrian: ”Janne är ju chef, så Janne får bli lagledare”. Det är viktigt att ta ett aktivt beslut och föra en diskussion. Särskilt när det gäller att utse lagkapten är det önskvärt att många är med i beslutet, så att det är en person som står för de värden som är viktiga för laget.
Tre profiler om inkludering
Graham Potter
Avgående tränare för Östersund FK. Årets tränare i allsvenskan 2016 och 2017.
Vilken ledarstil har du?
– Jag vill vara en ledare som signalerar att jag inte sitter inne med alla svar. Det gör att fler känner sig delaktiga och därmed sprids ansvaret i hela truppen. På så vis tror jag att alla i laget växer. Jag visar att jag också vill lära mig och prestera bättre hela tiden, precis som jag tycker att spelarna ska göra. Då blir motgångar en möjlighet att utvecklas.
Hur gör du för att alla ska känna sig välkomna?
– Östersund är verkligen ett multinationellt lag med spelare från många olika länder. När det kommer någon ny i laget så försöker jag se världen genom den personens ögon. Som ledare måste du veta vilken bakgrund en spelare har för att kunna hjälpa den att nå sin fulla potential. Det gäller att vara fördomsfri och inkännande.
Ni har ägnat er åt kulturell teambuilding och bland annat sjungit i kör tillsammans. Hur har det påverkat spelarna?
– Jag tror att det har påverkat lagandan positivt och även lett till personlig utveckling för många. Tanken är att låta spelarna testa nya saker, och utsätta sig för något som de kanske inte skulle gjort på eget initiativ. Det är inte alltid helt lätt att få med dem, ibland vill de göra andra saker. Men när de tvingas att göra något i grupp som alla är obekväma med så bryter det ner hierarkier. Alla måste kämpa med samma utmaningar från samma nivå. I slutet av säsongen brukar vi uppträda. Att stå och sjunga inför 1 600 personer på en arena är en helt ny upplevelse för de flesta. Det har stärkt relationerna i gruppen och varit ett sätt att utmana oss själva.
Har det lett till framgångar på fotbollsplanen?
– Det vet jag inte. Resultaten i fotboll är svåra att analysera, eftersom det är så många faktorer som spelar in. Men jag tror att det här är en del av vår framgång. Aktiviteterna utanför fotbollen har påverkat hur vi är mot varandra på planen.
Du har spelat i Premier league. Var det en tuffare jargong där än i Allsvenskan?
– Jag vill inte generalisera och säga att engelsk fotboll är på ett visst sätt, och svensk på ett annat. När jag växte upp var fotbollen absolut en tuff miljö att fostras i, en traditionell ”blame culture”. Varje klubb har sin egen identitet och sina egna utmaningar och förutsättningar. Som ledare gäller det att hitta ett sätt att utvecklas som passar just ert lag. Det finns inga färdiga koncept.
Vilket är ditt bästa tips till Korpens kaptener och lagledare?
– Tänk på att du är en förebild. Spelarna gör som du gör, inte som du säger. Därför gäller det att vara konsekvent i ditt agerande.
Shanga Aziz
Ordförande i organisationen Locker Room Talk.
Ni arbetar för att ”snacket i omklädningsrummet ska bli fair play”. Hur då?
– Vi vill skapa nya sätt att se på manlighet, visa att killar kan vara på olika sätt. Det finns föreställningar om att man måste ha en rå och tuff jargong för att passa in i gruppen. Det vill vi sudda ut, för när den attityden förs över till andra delar av samhället kan det skada människor, främst kvinnor. Man måste inte hänga med i tugget när någon skriker ”jävla bög” eller snackar skit om någon tjej. Omklädningsrummet kan vara en plats där man pratar på ett annat sätt och lär känna varandra.
Era kurser riktar sig till pojklag. Är Korpenspelare för gamla för att lära sig det här?
– Nej, men det kanske kan ta lite längre tid och man måste ha mer tålamod. Vuxna har ibland svårt att prata om jämställdhet eftersom de inte är så vana vid det. Många har också erfarenheter av att själva ha betett sig illa, och då är det extra känsligt eftersom man kan känna sig attackerad. Vuxna har en tendens att dumförklara varandra om de inte håller med varandra i sådana här frågor. Det är en utmaning.
Hur kan man som ledare förändra en sexistisk jargong i laget?
– Det första är att prata om det: Hur låter vi i vårt lag? Då är det viktigt att vara självrannsakande. Jag kan märka att jag säger till min lillebror att han ska stå upp och vara en stark man, trots att jag varje vecka träffar pojklag och pratar om att motverka sådana föreställningar om manlighet. Ändå händer det att jag bidrar till att förstärka dem och det är viktigt att kunna se. Nästa steg är att säga ifrån på rätt sätt när någon till exempel skriker könsord till en motståndare som har tacklat ner dem: ”Vänta nu – var det där bra? Lyssna hur du själv låter.” Inte: ”Vad fan säger du?!” I Sverige är vi ofta rädda att säga ifrån eftersom vi inte vill sabba stämningen. Men man kan ställa frågor som öppnar för samtal och självreflektion.
Vilket är ditt bästa tips till Korpens ledare när det gäller att motverka en rå jargong?
– Gör det enkelt och ofta – fem minuter innan varje träning eller match. Snacka lite om hur ni uttrycker er och hur ni vill att det ska låta. Ta aktuella händelser till hjälp, till exempel Metoo. Känner vi någon som har varit utsatt? Har vi själva gjort något som kan uppfattas som kränkande? Hur reagerar vi om andra uttrycker sig sexistiskt om våra systrar, flickvänner eller döttrar?
Locker Room Talk Sverige är en ideell organisation som arbetar med jämställdhet och schyssta attityder.
Mikaela Kotschack Thurn
Lagledare i Grön omstörtning, Korpen mix central.
Vilka är med i ert lag?
– Mest Miljöpartister, fast alla är inte medlemmar. Jag startade laget när jag var ny i partiet. Då visste jag inte riktigt vad man gjorde i en politisk organisation, men fotboll kunde jag så jag startade ett lag.
Hur är jargongen?
– Vi spelar med MP:s logga och då är det viktigt att vi är schyssta mot varandra och motståndarna. Vi har alltid spelat i den lägsta divisionen och målet har varit att ha kul snarare än att vinna.
Vad gör du för att nya spelare ska känna sig välkomna?
– Jag söker ständigt nya lagmedlemmar, och riktar särskilt in mig på dem som aldrig har spelat en match förut. Det har nästan blivit så att folk undviker mig för att de vet att jag kommer att fråga om de vill vara med i fotbollslaget. En gång värvade jag en spelare i en hiss och hon var aktiv i flera år efter det. Med nybörjare är det extra viktigt att peppa och vara positiv! För dem är det en seger bara att komma till matchen.
Hur gör du för att de ska stanna?
– Tjejerna välkomnas ofta som riktiga superstars, så det är ju tacksamt. De är särskilt viktiga i ett mixlag. Det är kanske därför tjejerna alltid dyker upp. Killarna har det varit mer ruljans på genom åren.
Hur utser ni lagkapten?
– Eftersom jag startade laget så utsåg jag mig själv till ledare. Men i Grön omstörtning är det ingen maktposition. Man är administratör och snarare underställd än chef. Jag sköter anmälan och betalning. Sedan har vi en vice lagkapten som hjälper till med matchställ, träningar och liknande. Det är olika personer som tar det ansvaret.
Är det inte extra viktigt att fatta demokratiska beslut i ett lag som är sprunget ur ett politiskt parti?
– Jo. Alla andra beslut tas demokratiskt genom att vi röstar i vår interna Facebookgrupp. Till exempel vilken liga vi ska spela i och sådana saker. Om det är fler spelare som bor norr om stan brukar vi till exempel hamna i norrligan.
Hur stärker ni lagandan utanför fotbollen?
– Vi har som sagt en Facebookgrupp, där det är god stämning och mycket hjärtan i kommentatorsfälten. Sedan ordnar vi Gröna bollen-galan varje år. Den hålls på närmaste pizzeria efter säsongens sista match. Där utses bland annat Årets spelare och Årets kompis. Vinnarna får en blomma och något glittrigt. Flera av spelarna sitter i politiska möten på dagarna och efteråt är det kul för dem att spela fotboll tillsammans och tänka på något annat.
Mikaela (th) tillsammans med vice lagkapten Nila Vikhe Patil efter en match med Grön Omstörtning.
Vill du spela korpfotboll? Anmäl ditt lag här.
