Text: Elias Krantz. Foto: Viktor Gårdsäter.

Med korta, målmedvetna steg skyndar Tord Grip in på den forna OS-arenan Östermalms idrottsplats. Precis som vanligt på tisdagsmorgnar. Tord Grips allra senaste åtagande är nämligen som assisterande tränare för Kookaburra. Kompisgänget som gjorde sig ett namn i Korpen när de för två år sedan kammade hem den prestigefyllda tävlingen Årets Korplag. Men det var inte på grund av bländande fotbollsframgångar som Kookaburra kammade hem priset. Istället var det tack vare en egenkomponerad låt som vittnade om musikaliet och kanske framför allt om en laganda i fin samklang med Korpens värdegrund. I år har spelet på plan lämnat en hel del övrigt att önska. Kookaburra ligger sist i serien och har fortfarande inte vunnit. Trots Tord Grip vid sidlinjen – en assisterande tränare i yppersta världsklass.

Den stora klockan på Östermalms IP visar några minuter över sju. Det är sensommarkyligt i luften och snart dags för ytterligare en match i Korpens morgonserie. Medan Tord Grip växlar några ord med Kookaburras huvudtränare Janne Lundberg sköter killarna i laget uppvärmningen själva. En korpenklassiker – inlägg och vristskott. Den här gången väntar Sparta Hornstull. Vid vinst skiljer en pinne lagen emellan. Vid förlust ökas gapet till fyra poäng och Kookaburra riskerar att bli hopplöst avsågade. Laget har länge varit ute efter en ordinarie keeper, men än så länge har jakten varit fruktlös. Som så många gånger tidigare får en utespelare motvilligt vakta Kookaburras mål.

Innan Tord Grips tränarkarriär tog fart gjorde han sig ett namn som kvick och teknisk mittfältare i Allsvenskan. Inte minst var han tongivande när Degerfors IF vann allsvenskt silver 1963. Tord Grip gjorde även tre A-landskamper. Så småningom utbildade han sig på GIH, Gymnastik- och idrottshögskolan, precis som så många andra tränare i Sverige. Första tränaruppdraget var som spelande tränare i KB Karlskoga 1969 och vägen började stakas ut. Tord Grip fortsatte som huvudtränare i allsvenska lag som Örebro SK och Malmö FF.

Under slutet av sjuttiotalet var Tord anställd på Svenska Fotbollförbundet där han under en period arbetade som förbundskapten för både P16-landslaget och damlandslaget samtidigt som han var assisterande tränare i herrlandslaget. Översatt till dagens fotbollsvärld är det som att föreställa sig en Pia Sundhage som alternerar damernas EM-slutspel i Holland med koll på unga P16-talanger samtidigt som hon funderar över högerbacksplatsen i herrlandslagets kommande VM-kval.

”Då var jag väldigt inne på de nya engelska strömningarna som kom med tränarna Bob Houghton och Roy Hodgson. Jag försökte applicera deras zonspel på både pojklandslaget och damlandslaget”

– Ja, det var en speciell tid, säger Tord Grip när Grus får en pratstund med den försynte 79-åringen inte långt från hans hem på Floragatan i Stockholm. På den stillsamma lunchrestaurangen är han ”Tord” med personalen och de bjuder på kaffet.

– Då var jag väldigt inne på de nya engelska strömningarna som kom med tränarna Bob Houghton och Roy Hodgson. Jag försökte applicera deras zonspel på både pojklandslaget och damlandslaget. Samtidigt förespråkade Åby Eriksson, som jag assisterade i herrlandslaget, ett helt annat slags tyskinspirerat markeringsspel med libero.

Tord Grip skrattar.
– Det är svårt att tänka sig något sådant idag.
Men kanske är det just den där förmågan, att ta in influenser från olika håll och samtidigt anpassa sig efter sin omgivning, som gjort att Tord Grip fungerat så bra som assisterande tränare. För det är som assisterande tränare han har rönt störst framgångar. Den eftertänksamma och kloka strategen i kulisserna.

Tillsammans med Tommy Svensson förde han herrlandslaget till semifinal i EM på hemmaplan 1992 och inte minst till det klassiska VM-bronset 1994.
– Det var bra, fantastiskt, säger Tord Grip och blir tyst en stund.
– Samtidigt hade jag det tufft privat. Min hustru gick bort i cancer 1992 och efter EM samma år följde direkt ett VM-kval. Det var inte förrän efter USA-VM 1994 som tiden hann ikapp. Jag hade nog inte sörjt färdigt.

Som spelare kan fotbollen fungera som en slags fristad från livets övriga vedermödor. Det kan säkert många aktiva i Korpen skriva under på, och kanske är det även en av Korpens allra största förtjänster. Oavsett om det är rörigt på jobb, i skola eller med familj kan det rensa huvudet att springa ut på plan och bara tänka på en boll i två timmar. Efter en träning eller en match befinner man sig plötsligt på andra sidan, eller åtminstone med en känsla av att se mer klart.

– Som tränare är det annorlunda, berättar Tord Grip och förklarar:
– Där har man inte den fysiska aspekten utan bara det mentala. Det kan vara jobbigt, så det gäller att hålla igång och sköta den fysiska biten själv. Som spelare kan du åka på stryk men ändå känna dig på bättre humör efter en match, ”jag har i alla fall sprungit i nittio minuter”.

Något som är påtagligt med Tord Grip är att han utstrålar erfarenhet från ett liv som inte bara har handlat om idrott. Uppvuxen i en tid då det inte gick att leva på fotboll har han varit med om hur samhället och dess värden förändrats. Förutom fotboll spelar han dragspel och i intervjuer refererar han till författare och pratar om hur litteraturen har en viktig funktion att fylla. Historien om hur han tillsammans med Tommy Svensson läste Karin Boyes dikt I rörelse för svenska landslagets inför en match i VM 1994 är välkänd. I tider där fotbollen blivit alltmer kommersialiserad står Tord Grip kvar med båda fötterna på jorden. Som en röd tråd genom karriären har idrotten gått före pengarna, vilket inte minst hans engagemang i ett korplag är ett
bra bevis på.

Tillbaka till Östermalms idrottsplats och Kookaburra. Trots ett visst spelövertag och stundtals fint passningsspel trycker Sparta Hornstull in matchens första mål efter knappa tio minuter. Killarna i Kookaburra agerar direkt – målvaktsbyte. Okonventionellt. Tord Grip står med armarna i kors och ser bekymrad ut. En städbil backar sakta längs med sidlinjen på andra sidan plan medan spelet böljar fram och tillbaka. Kookaburra skapar flera halvfarliga chanser och inbytte ”Pata” i mål visar sig vara tryggheten själv. Han plockar säkert ner några höjdbollar och sätter igång spelet med distinkta utkast.

Strax innan halvtid får laget betalt för sitt spelövertag. 1-1 efter ett tungt vänsterskott av lagets mittfältsdynamo ”Slödder”. Trots att Kookaburra hinner bränna en straff innan domaren blåser av för halvtid är det ett lag i medvind som samlas runt huvudtränare Janne för att få direktiv till andra halvlek. Tord Grip står som vanligt bredvid och lyssnar. Han hinner ge ett par av spelarna några handfasta råd innan laget knallar ut på plan igen.
– Ja, det har sett värre ut, säger Tord Grip med ett snett leende samtidigt som domaren blåser i gång halvlek nummer två.
– Och förra matchen spelade killarna bättre i andra halvlek.

Efter Tord Grips sejour med Tommy Svensson och svenska landslaget på nittiotalet bar det av till Italien och Serie A. Den här gången som assisterade tränare till Sven-Göran Eriksson. Duon kände varandra väl sedan tidigare. Svennis var högerback i det KB Karlskoga som Tord Grip tränade på sjuttiotalet. Tillsammans byggde de sedan vidare och utvecklade Roy Hodgsons och Bob Houghtons revolutionerande spelidéer.

– Det stämde från början med Svennis, både på och utanför plan. Vi hade en enad syn på hur man skulle spela fotboll. Han var min assisterande tränare i U21-landslaget under slutet av sjuttiotalet och när han sedan började träna IFK Göteborg fortsatte vi ha kontakt, ofta dagligen.

Historien om Sven-Göran Erikssons tränargärning har berättas många gånger. Hur Svennis succé med IFK Göteborg på 80-talet fungerade som en språngbräda ut i Europa. Medan Tord Grip och det svenska landslaget grävde guld i USA gjorde sig Sven-Göran Eriksson ett namn i fotbollsvärlden som tränare för klubbar som Benfica, Roma och Fiorentina.

1997 tog Svennis över Lazio. Året efter ändrades regelverken för tränare i Italien – den assisterande tränaren var inte längre tvungen att vara inhemsk. Svennis val var enkelt. Snart satt Tord Grip på ett plan till den italienska huvudstaden. Alla vägar bär till Rom.

Svennis och Tords återförening i Lazio blev en succé. Under några dramatiska slutminuter i ligans allra sista omgång tappade Juventus poäng mot Perugia och serieledningen till Lazio. Regnet öste ned över Juventus i Perugia. I Rom var glädjen total – Lazio vann ligan för första gången på 26 år. Den dynamiska duon från Sverige log ikapp från sidlinjen.

”Vi hade Verón och Pavel Nedved. För att inte tala om Simeone och Mancini, som ju båda är tränare idag. Och Alessandro Nesta och Mihajlovic – det innerbackparet gick inte av för hackor.”

– Vi vann ju allt vi var med i. Förutom ligan vann vi även Italienska cupen och Supercupen. Sen vann vi dåvarande Europa League – Cupvinnarcupen – och dessutom Europeiska supercupen mot Champions League-vinnarna Manchester United. Marcelo Salas från Chile avgjorde.

Tord Grip skiner upp när han minns tillbaka. Han radar upp spelarna i det klassiska Lazio-laget.
– Vi hade Verón och Pavel Nedved. För att inte tala om Diego Simeone och Mancini, som ju båda är tränare idag. Och Alessandro Nesta och Mihajlovic – det innerbackparet gick inte av för hackor.
– Oj oj oj, det var en otrolig tid!

På Östermalms plastgräs är andra halvlek i gång. Tord Grip lunkar i väg långt bakom Kookaburras mål och hämtar en boll efter ett missriktat motståndarskott. Han släpper knappt spelet med blicken när han han driver den bortskjutna bollen framför sig.

Med vittring på säsongens första seger sprider Kookaburras avbytare uppmuntrande ord över planen. Lagets positiva spel från första halvlek håller i sig och de dominerar matchbilden. Sparta Hornstull sticker emellan med kontringar så fort de får chansen, men har svårt med skärpan i avsluten. Tord Grip hämtar fler bollar bakom mål. I kassen fortsätter Pata att agera med pondus och Kookaburra spelar med ett självförtroende som tidigare under säsongen lyst med sin frånvaro, vilket inte minst årets tabellplacering är ett bevis på.

Kookaburras anfallare Said har varit nära vid flera tillfällen men har ännu inte lyckats överlista motståndarnas målvakt. Men med några minuter kvar på matchen kommer så läget. Said sticker i en lucka och får en fin boll i djupled. Motståndarbackarna närmar sig med full fart samtidigt som Sparta Hornstulls målvakt gör sig stor i målet.

Det engelska landslaget inledde svagt i kvalet till VM i Japan/Sydkorea. Efter förlusten på hemmaplan mot rivalerna Tyskland i oktober 2000 var måttet rågat, landslaget behövde en ny tränare. Trots Englands välkända fotbollskonservatism – landet hade innan dess bara haft inhemska tränare – var det Svennis som det engelska fotbollsförbundet FA vände sig till. Efter succén i Italien var Sven-Göran Eriksson det hetaste tränarnamnet i fotbollsvärlden. Snart blev Svennis Sven-Goran med den engelska fotbollspubliken och med sig hade han den tystlåtna Mr. Grip.

– Jag var på plats i England redan innan Svennis. Han var kvar hela hösten i Lazio för att fullfölja sitt kontrakt. Under tiden kollade jag på aktuella engelska landslagsspelare och vad de hade för roller i sina respektive klubblag.

Spelarna som Tord Grip kollade på var inga dussinlirare. I det engelska landslaget vid den här tiden återfanns Michael Owen, Steven Gerrard och Frank Lampard – för att inte tala om Manchester Uniteds gyllene generation med David Beckham och Paul Scholes i spetsen.

När Svennis och Tord Grip väl skred till verket var succén snart ett faktum. Duon som på sjuttiotalet utvecklat och inspirerats av brittiska spelidéer tränade nu engelska landslaget. Kanske slöts en cirkel när det engelska landslaget sopade rent i kvalet med två engelskinspirerade svenskar vid rodret.

– Trots att England låg fem poäng efter när vi tog över vann vi sedan kvalgruppen. Det är inte vanligt, berättar Tord Grip och lägger ödmjukt till:
– Och så hade vi ju lyckan att slå Tyskland borta.

Om Tord Grip är ödmjukheten själv är britterna inte sällan raka motsatsen, åtminstone när det kommer till fotboll. Efter 5-1-vinsten mot ärkerivalen Tyskland i München gav Svennis drottning Elisabeth konkurrens om de kungliga epiteten och den brittiska pressen var inte sena med att utnämna England som guldfavorit till VM i Japan/Sydkorea 2002.

Något guld blev det dock aldrig för Sven-Goran, Mr. Grip och det engelska landslaget.

I efterföljande VM åkte laget ut i kvartsfinalen mot Brasilien efter ett frisparksmål från en ung Ronaldinho. Ett Brasilien som sedan vann hela mästerskapet. Innan uttåget mot Brasilien hade England vunnit övertygande mot Danmark i åttondelsfinal. I gruppspelet hade de dessutom, tillsammans med Sverige, lirkat sig förbi både Argentina och Nigeria i vad som kallades för Dödens grupp.
Matchen mot Sverige var en av flera under Tord Grips tid som assisterande tränare för engelska landslaget.

– England har alltid haft svårt mot det svenska landslaget så det var tuffa matcher, säger Tord Grip och skrattar.
– Vi kände ju både Lasse Lagerbäck och Tommy Söderberg som tränade det svenska landslaget då, så det är klart att det var lite speciellt.

Under Tord Grip och Sven-Göran Erikssons dryga fem år som tränare för det engelska landslaget var det som att historien upprepade sig. Laget presterade bra i kvalspelet och vann sin kvalgrupp för att sedan åka ut med små marginaler i efterföljande mästerskap. I både EM 2004 och VM 2006 åkte laget ut mot Portugal efter straffar. I fotbollslandet England växte kritiken mot de utländska tränarna – landslagets prestationer var svårförenliga med landets självbild. Dessutom stormade det kring Svennis privatliv. När sedan tidningen News of the World fick Svennis att tala illa om brittiska fotbollskollegor och röja hemliga framtidsplaner för en reporter utklädd till en shejk var tiden som engelsk förbundskapten snart över. Sven-Göran Eriksson avgick efter VM 2006 och så gjorde även Tord Grip.

”Tiden domarn!” På Östermalms idrottsplats går klockan långsamt. Med ett välplacerat vristskott förvaltade Said friläget på bästa sätt och Kookaburras första vinst för säsongen är bara sekunder bort. Lagets nervositet är påtaglig, både på och utanför plan. Den enda som ser lugn ut är Tord Grip. Han har varit med om värre.
När domaren till slut stoppar pipan i munnen och blåser av matchen utbryter ett efterlängtat jubel i Kookaburra-lägret. Grabbarna tackar motståndarna och domaren för en god match på sedvanligt Korpenmanér och samlas bredvid plan vid sin assisterande tränare. Jublet byts ut till andaktsfullt tystnad när Tord Grip ger sina tankar efter matchen. ”Värdera situationerna i försvarsspelet – chansa inte när ni ska bryta bollen, följ hellre med och styr bort motståndaren”. Spelarna nickar och håller med. Kanske har David Beckham, Wayne Rooney och Juan Sebastián Verón fått samma instruktioner.

Efter tiden med engelska landslaget tränade Tord Grip och Sven-Göran Eriksson bland annat Manchester City och både det mexikanska och ivorianska landslaget. Men när Svennis sedan försvann till den minst sagt ekonomiskt starka kinesiska ligan har Tord Grip fortsatt med uppdrag som ligger honom varmt om hjärtat. Han har hjälpt forna kollegor att scouta spelare och fram till november förra året arbetade han utan ersättning som assisterande tränare och rådgivare i Kosovo första landslag.
Och nu står Tord Grip alltså här, på anrika Östermalms idrottsplats, som en påminnelse om en svunnen tid.

En bit bort har morgontrafiken på Lidingövägen tilltagit och Tord Grip ser spelarna i Kookaburra skynda iväg till jobb och barn som ska invänjas på förskola. Tidigare i veckan träffade han Svennis som är på Sverige-besök, senare ska Tord som vanligt hälsa på sin livskamrat Inga på äldreboendet och om en vecka är det dags för ny match med Kookaburra.

---

Vill du spela korpfotboll? Anmäl ditt lag här.